Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Det hvisket blir glam, det glammet blir sång,
Om tider, som farit sin kos;
Och fjärilar bära dess sagor mång9
Till lyssnande lilja och ros,
Under linden.
Om kärleks-möten, om elfva-dans,
Om kamp, som mot bergtroll vinns,
Om lindormen, ringlad i månans glans,
Af en kyss förvandlad till prins;
Under linden.
Jag andas de lj ufliga minnens doft
Och strömmar det från mig igen,
I suckar, som stiga till himmelens loft,
I flägtar, som söka en vän,
Under linden.
Då komma hit upp, genom gången så grön,
De flittiga bi från sitt bo;
Då kommer en jungfru, som litar, i lön,
Allt uppå sin riddares tro,
Under lindén.
Sist kommer en man, i det brutna sken,
Som solen bland löfskuggor stänkt;
Och bäst han så vandrar, dyster, allen,
Utbrister i ljud hvad han tänkt,
Under lindén.
«Jag irrar i midnatt, som leker dag,
Af mareld och lyktgubbar full;
En lemning jag är från det skalde-lag,
Som längese’n sofver i mull,
Under linden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
