Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Mig värdigas ändock hans blickar spana,
En morgonkyss han åt sin Trogna unnar,
Och efter Helios, ehvart han tågar,
Min stängel vändes och mitt öga lågar.
Blott den, .som älska djerfs en Gud, kan tala
Om evig kärlek, om oändlig trånad;
En guds omarmning endast kan hugsvala
De vilda flammorna af snillets brånad.
Må andra leka bort, i veklig dvala,
I skuggans lugn, sin korta sommarmånad:
Det enda skygd mig lockar, är af lager;
Mitt element är middagssolens dager.
Högt klappar bröstet, när trumpeten skallar,
När jagtens born i berg och dalar ljuder;
Mig Äran till sitt himmelrike kallar,
Odödlighetens lust i hjertat sjuder.
I vågor då den unga kraften svallar,
Jag följer blindt den röst, som mägtigt bjuder;
Än fängslar stoftet; men den inre branden
Skall lossa snart de sista, glesa banden.
Hyacinten.
Den döende Kraftens hjertblod jag är,
Dess rop på min urna står skrifvet
Förstår du mitt dunkelt glödande qval?
Är Du ock en främling i skuggornas dal,
Bedragen på drömmen om lifvet?
Vet, blott åt de eviga stjernomas tal
Blef Nöjet, föryngrande, gifvet!
De fira sin ungdom i sphärisk dans;
Oss lyser från vaggan fram deras glans
Till grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
