Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Blåa ätber! dig jag ritt betrakta,
Stjernor! vinken glimmande, nfir sakta
Mina veka blomsternerver domna,
Och till mull min tomma fëgring byts.
När ditt bröst, som vidgas af förtjusning,
Genomträugs af en elysisk susniug,
Rösten lik af en förgudad vän;
När ur vesterns brand, som sänks förkolnad,
Någon moderlig, begråten vålnad,
Likt ur evighetens gullport, skymtar,
Och din famn förgäfves söker den:
Högre då, än någon jordisk tärna,
Lockar er min silfverhvita stjerna,
Adams barn, med underbart begär;
Med den hvita tempeljungfruns strålar
Hvar sin tänkta huldgudinna målar,
Och hvar helig längtan åter ljuder:
t(Fromhet Skaparns skönsta tanke är."
Nattviolen
Den lilla nunnan ensam vakar än;
Re’n hennes vän
Igenom nattens vida grafchor blickar;
Det stumma hopp, som fröjdar och som bryr,
Till himlen flyr,
Der månan moderligt sitt bifall nickar.
Om dagen, lutad under solens brand,
Ett stilla land
Jag önskar mig, der nattens drottning myser,
Der andar blott i dunkla lundar gå,
På fästets blå
Den högstes diadem af stjernor lyser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
