Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Lunas milda öga faller
På en jord, för henne kär:
Till sin sköna, der hon hvilar,
Glad Papilio nu ilar,
Hviskar mellan tornets galler:
itVakna! se, det dager är."
Atterbom•
Suckarnas Mystér.
Suckar, suckar äro elementet,
I hvars sköte Demiurgen andas.
Se dig om! Hvad glädde dina sinnen?
Kom ditt hjerta fortare att klappa,
Och med fröjdens milda rosenskimmer
Flyktigt stänkte dina bleka kinder?
Säg! hvad var det? Blott en suck af vemod,
Som, ur andelifvets källa fluten,
Yilsefor i tidens labyrinther.
Tvenne lagar styra menskolifvet,
Tvenne krafter hvälfva allt, som födes
Under månens vanskeliga skifva.
Hör, o menska! Magten att begära
Är den första. Tvånget att försaka
Är den andra. Skilda åt i himlen,’
En och samma äro dessa lagar
1 de land, der Achamot befaller,
Och som evig dubbelhet och enhet
Fram i suckarnes mystér de träda.
Mellan lifvets sorgesuck och dödens
Menskohjertat vacklar här på jorden,
Och hvart enda andedrag förkunnar
Dess bestämmelse i sinneverlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
