Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Men lundens famn af ömma näktergalar
Melodiskt ljuder, lik en klagoluta;
Med tusen blickar, som ur skyn sig gjuta,
Om Herrans under stjernehvalfvet talar.
Så, när vår himmel glädjens sol förlåter,
Försvinna färgen, bilderna och ljuset,
På verldens tafla, för vårt skumma öga.
Blott minnet än i sångens lunder gråter,
Och hoppets stjernor vinka oss ur gruset
Till andars Fader i det etherhöga.
Stagnelius.
Kreaturens Sockan.
Hvad suckar häcken?
Hvad nordans storm, som i tallen gnyr?
Hvad hviskar bäcken,
Der genom dalen ban sakta flyr?
Hvad talar solen
Från kungastolen ?
Hvad nattens måne, som från polen
Stum blickar ner 1 dalens vår?
Hvad tänker rosen eller sippan?
Hvad menar klippan,
Der hotande och mörk hon står?
uVi mena, vi tänka, vi sucka, vi tala:
0 menska! statt upp ur din nesliga dvala
Och höj dig till urlifvets riken igen.
Om sjelf till idéernas verld du vill flytta,
1 ljusets idéer från mörkrets förbytta,
Som du vi förklarade följa dig än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
