Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Ett ögonblick jag äfiren glädjen kände:
Jag den, o Laura, vid ditt hjerta fann*
När du din ömma blick ned till mig sändè,
Min lott af guld och silke Parcen spann.
På dina läppar låg hvad hälst mig hände,
Och i din blick min varelse försvann.
Som hamnar förbiflögo lifvets öden;
Ty i din famn jag reu var bortom döden.
Dp danat mig med dina blickars flamma,
Till hvad som helst ditt hjerta mig beslöt.
Jag älskar dygden, ty du var densamma:
Din kyss på mina läppar sången göt.
Från dig, från dig de blyga liljor stamma,
Som sig den qnga Fantasien bröt,
Då för min själ Naturn, med mystisk tunga,
Om qval och nöje började att sjunga.
0 jord, låt i ditt sköt en flykting finna
Det lugn, som åt hans irrlif blef förnekt.
Tag mig i famn, du dystra fostrarinnal
Nog lifvets drömmar med mitt hjerta lekt.
Du på din barm känt mina tårar rinna:
Ha de ditt modershjerta ej bevekt?
Mig vämjes vid det usla lifvets skiften :
Har du tillreds, o moder, åt mig griften?
Dock skall jag icke din fullkomligt vara.
Tag ditt. Det hindrar mig att vara fri.
Mig lyster till de ljusa verldar fara,
Der hvarje andedrägt är harmoni.
Der himlen härlig skall sig uppenbara
1 högre skönhet, än min fantasi
Uti min Maj, i lifvets diktningstimma,
m.Mnftf| s<kft j aftonsolen fflimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
