Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Då du ej fann på jordens land en hydda,
Som kunde dig för våldets stormar skydda,
Att vara fri med fred
I hafvets fria sköt du slog dig ned.
Men äfven hafvet trolöst är. Det tjusar
Med himmelsblåa ytaus lugn* och ler;
Men tro det ej, i nästa stund det brusar
Ock rycker land och stad i djupet ner.
Af nycken styrdt det slutar frid och strider,
Det inga band och ingen herre lider.
Högt skummande af barm
Mot jord och himmel häfver det sin barm.
Det såg med vrede, att uti dess rike
Du grui\dade din unga stat Det fann,
Att du i djerfhet redan var dess like,
Och kunde snart i makt bli dess tyrann.
Det väpnade sin krigshär. Millioner
Det sände ut af fraggande Tritoner,
Och vågor utan tal
Uppvällde digra ur Neptuni sal.
De slingrade, de hvälfde sig, de röto,
Kameleonliskt skiftande i färg.
De spredo sig: de sig tillsamman slöto,
Än sönko de, än reste sig till berg.
Anförare var stormen: med sitt mummel
Han lifvade de vilda vågors tummel.
Så tågade de af
Mot dig, Venedig! — öppnad är din graf.
Men lugnt betänksam deras tåg du röjde,
Du vinkade — øch faran var förbi.
Uppå din vink en jettemur sig höjde
Emellan dig och hafvets raseri;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
