Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Till en bondes koja kom en krigsman,
Tung af år och vandrande på träben,
Bonden fyllde lugnt ett glas för honom,
Bjöd, och talte till den gamle knekten:
Fader, säg, hur var det dig till sinnes,
När i striden fiender dig omhvärft,
Skotten knallade, och kulor hveno?
Gamle knekten tog sitt glas och sade:
Såsom dig, när, någon gång om hösten,
Hagel kring dig hvina, blixtrar ljunga.
Och du bergar tegen för de dina»
Högt bland Saarijärvis moar bodde
Bonden Pavo på ett frostigt hemman,
Skötande dess jord med trägna armar;
Men af Herren väntade han växten.
Och han bodde der med barn och maka,
Åt i svet sitt knappa bröd med dessa,
Gräfde diken, plöjde opp och sådde.
Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
Och med den flöt hälften bort af broddén;
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
Och af den slogs hälften ned af axen;
Hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
Pavos maka slett sitt hår och sade:
Pavo, Pavo, olycksfödde gubbe!
Tågom stafven; Gud har oss förskjutit,.
Svårt är tigga, men att svälta, värre.
Pavo tog sin hustrus hand och sade :
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Blanda du, till hälften, bark i brödet,
Jag skall »gräfva dubbelt större diken,
Men af Herren vill jag vänta växten.
Hustrun lade hälften bark i brödet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
