Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114 –
Den lutherska kyrkan framställer den fallna menniskans
tillstånd så, att "hela menniskans natur, person och väsende
äro genom arfsynden helt och hållet i grund förderfvade."
Metodistkyrkan framställer menniskan såsom varande långt
bortkommen från ursprunglig rättfärdighet, oförmögen att
hjelpa sig sjelf, och af sin egen natur, åt sig sjelf lemnad,
oupphörligen böjd till det onda. Båda kyrkorna tro dock,
att en oomvänd menniska i afseende på yttre borgerlig
rättfärdighet kan vara en hederlig, trogen och laglydig
medborgare i det verldsliga samhället, och skilnaden emellan de båda
kyrkornas läror om syndafallet framträder först tydligare vid
läran om frälsningen derifrån.
Om Kristi försoning.
Båda kyrkorna tro och bekänna, att Kristi försoning är
den enda grundvalen för menniskans återförening med Gud
och medlet till hennes salighet; dock märka vi följande
skilnad: Den lutherska lär, att Kristi görande lydnad, hans
heliga och ostraffliga vandel, och hans lidande lydnad, hans pina
och död, voro tvenne särskilda orsaker, hvilka tillsammans
utgjorde medlet för slägtets försoning, på så sätt, att Kristus
uppfylde Guds lag i menniskans ställe och dessutom led
straffet för synderna, hvarigenom han, såsom det heter, framburit
"en dubbel lösepenning."
Metodisterna lära deremot, att Kristi födelse, lefnad,
lidande och död var ett verk, som ej får söndras sinsemellan,
ej heller från hans person, men att det dock egentligen var
denne persons "lydnad intill korsets död," d. ä. hans
offerdöd på förbannelsens trä, som utgjorde den handling,
hvarigenom han med Gud försonat det fallna slägtet; att om
rättfärdigheten kommer af lagen, så vore Kristus fåfängt död;
men att hans laguppfyllelse var nödvändig, på det han måtte
vara ett Lam utan vank och så kunna lida, rättfärdig för (i
stället för) orättfärdiga; att han väl uppfylt lagen oss till
godo, men ej i vårt ställe, utan att han just genom sitt heliga
lif på jorden gifvit oss efterdömelse, att vi skola efterfölja
lians fotspår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
