Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taniska terminologien), slätt (lævis) i motsats till ribbadt (costata),
när tvärgående fåror och åsar regelbundet vexla, fåradt (sulcata),
då fårorna äro djupare samt åsarne högre och glesare, eller
strim-migt (striata), då snäcken är tecknad med finare och tätare linier.
Utom Ancylinæ äro alla europeiska land- och sötvatten-snäckor
spiralvridna, bestående af vindningar (anfractus), livilka hvar och en
bildas af ett hvarf, som det rörlika skalet gör kring sin axel:
spindelen (columella). Yindningarne äro antingen långsamt (såsom hos
Planorbis vortex) eller hastigt (ss. hos P. nitidus) tilltagande i vidd
och omfång. Den på skalets yta befintliga fåra, som betecknar
skilnaden emellan de olika vindningarne, kallas söm (sutura). Denna
säges vara vårtig (papillifera), om strax nedom densamma finnas
små runda upphöjningar (t. ex. Clausilia bidens). De öfra
vindningarne, som vanligen äro mindre och trångt vridna, utgöra spiran
(spira). Snäckskalet kallas högervridet (dextrorsa) om mynningen är
belägen till höger (ss. hos de flesta Helix-arter), när det betraktas
i den ställning det har, då snäckan rörer sig ifrån oss; i motsatt
fall (ss. hos de flesta Clausilier, hos Physa och Aplexa m. fl.) är
det venstervridet (sinistrorsa). Längsband, längsfåror m. m. kallas
de, som löpa parallelt med sömmen; tvärband etc. de, som följa
riktningen af skalets axel eller af mynningens kant. På skalets
undre sida befinner sig vanligen en vidare eller trängre grop eller
fåra, som fått namn af nafvél (umbilicus) och som bildas derigenom
att vindningarne icke äro vridna tätt tillhopa, utan lemnar i midten
en öppning. Ar nafveln mycket vid, så att alla vindningarne synas
uti densamma, kallas skalet genomsigtigt nafladt (perspective
umbilicata) ; är nafvelen deremot trång, säges det vara genomborradt
(perforata); utgöres den af endast en fåra eller strimma, blir
snäckan fåradt naflad (rimata); är spindelkanten tillbakaviken öfver
nafvelen, nyttjas benämningen betächt nafladt (obtecte umbilicata).
Gom (palatus) kallas den utåt inom mynningens ytterkant belägna
inre ytan af sista vindningen. Den motsvarande yttre ytan kallas
nacke (cervix). Munsöm (peristoma) är den yttersta, mynningen
omgifvande, kanten af sista vindningen. Munsömmen kan vara rak
(rectum), då den icke är vidgad (patulum) eller något utåt böjd,
ej heller tillbakaviken (reflexum), i hvilket sednare tall den ofta är
försedd med bräm (limbatum); läppacl (labiatum), då den innantill
är försedd med läpplik förtjockning eller valk (ss. Helix nemoralis);
nästan lappad (sublabiatum), när den innantill är öfverdragen med
ett tunt lager skalsubstans (ss. H. arbustorum); enkel (simplex), då
1*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
