Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vertigo Venetzii Rossm. Ic. X. p. 30. f. 650. — Pupa Venetzii i
Göteb. H. III. p. 152. — Pupa angustior (Jeffr.) Mörch S. M. Dan.
p. 29.
Skalet med mycket otydlig nafvelfåra, äggrundt, tydligt och
vackert tvärstrimmadt, glänsande och genomskinligt, gult, något
stötande i brunt. Vindningarne 4 ‘/2—5, obetydligt hvälfda, den sista
framtill på midten försedd med en långsgående, temligen djup fåra,
vid hvars främre ända finnes en temligen stark uppsvallning.
Mynningen nästan tresidigt hjertformig, 4-tandad: inom ytterkanten, i
gommen, motsvarande fåran på utsidan af sista vmdningen, går ett
långt, bakåt krökt veck, som i sin främre ända är uppsväldt till
en tandlik knöl, under hvilken stundom finnes en liten tand; på
spindelkanten är en sned, lamellformig tand och på mynningväggen
äro tvenne tänder. Munsömmen något tillbakaböjd, med
ytterkanten på midten intryckt och trubbvinkligt utdragen. - Djuret (enl.
Rossm.) blåaktigt hvitt, med gråblå trefvare samt ifrån dessa tvenne
äfven gråblå streck på sidorna af ryggen.
I April 1853 fann jag denna art bland multnande
växtlemnin-gar vid trädrötter i björkskogen vid Böke i Söderåkra socken i södra
delen af Calmar län. Sedermera är den, enligt af Prof. Lilljeborg
benäget meddelad underrättelse, tagen i Bohuslän vid Christineberg.
Gen. 11. SSaloa Prideaux.
Djuret såsom hos Helix och Clausilia. — Skalet spolformigt,
venstervridet; vindningarne många; mynningen lialft oval eller
nästan päronformig, utan lameller och tänder; munsöinmen något
utbredd, med olika kanter; på mynningväggen höjer sig vid yttre
vinkelen en liten livit tandlik knöl.
Förekomma i bergspringor, i remnor i murar, under trädrötter,
bark o. s. v. — Swainson kallade slägtet Balia, hvilket namn Gray
först förändrade till Balea och sedan till Balæa. Jeffreys anser
ordet vara taget af balius (för badius) och icke af ficikiog (fläckig),
då hvarken djuret eller skalet äro fläckiga.
Balea bildar en öfvergång från Pupa till Clausilia, med hvilket
sed-nare slägte det till skalets byggnad för öfrigt alldeles öfverensstämmer,
med undantag deraf, att snäckan saknar clausilium. Den misstages ock
ofta för en ung, outbildad Clausilia, men skiljes från en sådan lätt
deri-genom, att nedre kanten af sista vindningen är konvex och enkel, icke
nedtill plattad och försedd med en skarp kant, såsom hos unga individer
af Clausilia. Det utbildade skalet af Balea har alltid på mynningväggen
nära yttre vinkelen en liten tandformig upphöjning, som saknas hos den
unga snäckan, och hvarpå de kunna åtskiljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
