Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknar i mycket en duktig piemontesisk husmor, som hvarken trifs med eller
förmår uppbära den ståtliga brokadmanteln.
Under sådana förhållanden är det mindre underligt, om hvarje
påminnelse om det nutida lifvet på denna den klassiska skönhetens helgade jord,
blott skall synas pilgrimen som ett plågsamt biljud, som störande skorrar in i
den konstnjutningens rika musik, hvaraf sinnet är öfverfyldt.
Cecilia Wærn.
Literära notiser.
Den blinde musikern är titeln på en berättelse af Wladimir Korolenko,
som nyligen öfversatts till vårt språk från ryskan af P. Tersmeden. (Stockholm,
Wilh. Bille 1890. Kr. 1.50), Den som öppnat denna bok, slår ej gärna utan
nödtvång ihop den, förr än han genomläst den. Få arbeten erbjuda en hvar,
han må vara psykolögiskt bildad eller ej, så stort intresse.
Den utgör, såsom författaren ock själf betecknar den, en psykologisk
studie, ehuru i romantiserad och därför lätt tillgänglig form. Såsom titeln
angifver sysselsätter den sig med ett fall inom den abnorma psykologiens
svårtillgängliga område, viktigt, dels såsom i flera afseenden belysande den normala,
dels och icke minst i pedagogiskt afseende. I sådan psykologisk analys,
framställd just i denna form, äro ryssarne som bekant mästare, och författaren af
detta arbete sviker ej deras traditioner.
Vi referera ej arbetet, utan hänvisa fast mer till det samma. Men ett
par anmärkningar vilja vi framställa mot det resultat, hvartill författaren
kommer. Längtar, kan man fråga, den blindfödde efter ljuset på sådant sätt som
författaren tyckes vilja göra gällande, eller gestaltar sig ej för honom världen
till ett helt, som öfverhufvud tillfredsställer honom d. v. s. hans omedelbara
uppfattning lika väl, som vår värld oss? Först genom andras meddelande torde
det väl bli klart för honom, att han äger ett lyte, saknar ett sinne, som hans.
omgifning äger, men hvars egentliga innebörd evigt blir honom en hemlighet.
På samma sätt torde fallet vara med oss alla, i fråga om de portar till
yttervärlden, som vi sakna eller äga blott i mycket latent skick, men som måhända
i utvecklad form finnas hos andra sinnevarelser än vi, till och med här på
jorden hos flera bland de från oss mer aflägset stående djuren (Jmfr »De lägre
djurens själslif» af O. M. Reuter), och hvilkas sporadiska framträdande hos
en eller annan individ stundom förekommer och då förefaller oss abnormt och
obegripligt. Inom ett samhälle af idel blindfödda skulle ingen tanke uppstå på
ljus och färger, ingen den ringaste längtan efter synförnimmelser, intet
medvetande om mörkret. Komme en seende dit, skulle han allmänt betraktas såsom
abnorm, troligen inspärras på dårhuset, i fall man inom de blindes samhälle
kommit så långt i kultur, att man hade dylika anstalter.
Detta betraktelsesätt är ingalunda främmande för författaren, tvärtom
antydes det på mer än ett ställe, men själfva grundtanken tyckes vara en annan.
Härmed sammanhänger i viss mån det egendomliga förhållande, att under det
författaren utförligt och med gripande effekt framställer flera andra tilldragelser
i den blindes lif, han intet har att upplysa om huru han själf blef medveten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0097.html
