Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hygglig gammal präst och sutto på skinnsoffan i hans snusdoftande
sanktum samt hörde på hans omständliga, älskliga tal från hans
skrifbordsplats vid bokväggen, medan jag undrade om det var ur de dammiga
kyrkofäderna i skinnband eller den anspråkslösa handboks- och
lärobokslitteraturen eller möjligen ur de många delarne af Repettis lexikon öfver
Toscana, som han hämtade sitt milda frisinne och kloka deltagande. En
annan kväll gingo vi till en huslig familj, som alltid var att träffa hemma.
Familjen satt kring lampan i salen och tycktes ha trefligt, men för min
skull fördes vi in i en iskall »salolto buono» där man fick stå i mörkret,
medan de letade efter tänstickor och sedan sitta sin timme i ytterkläderna.
Men de voro professorsfolk, väl underrättade och intresserade i allt, som
rörde universitetet, flickan spelade salongsstycken briljant väl; professorn
kom in en stund för att hedra, eller mönstra, utländskan och talade om
sin studietid i Wien med en om De Amicis påminnande impressimistisk
liflighet, som jag rätt ofta träffat på hos italienare... Det förstås, innan
visiten var slut, voro de åter inne på dessa kommunalintressen, i hvilka
hela den sienesiska republikens fädernestadskärlek och partistridigheter
ännu tyckas fortlefva.
Åter en annan kväll gingo vi till ett gammalt borgarhus, ett af dem,
som afton efter afton samlade hos sig samma krets af gamla släktingar
och andre familjevänner, hvilka nu en gång fått vana att komma till dem
samt af hyresgrannarna i huset, manliga och kvinliga, hvilka kommo in,
med sin »scaldino» (fyrfat af lera) i handen, och deltogo i aftonkretsen
som en gifven sak. Bland dessa väckte det ändå en viss undran att se
flickorna föras med och tidigt invigas till detta lif af prat. Någon gång
hade dessa flickor en liten virkning med sig, annars förekommo ej
handarbeten, men väl ibland lotospel och enkelt kortspel med mycket
begagnade kort, uppgiften var dock alltid att vänskapligen dryfta dagens händelser.
Det »verkade medeltid», nästan lika mycket som promenaden, att
se huru tydligen det var en vana för inbyggarna af samma hus att
afsluta dagen med prat i grannlig sämja. Äfven tjänarna deltaga mer eller
mindre i kretsen, alldeles som i gamla tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
