- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
416

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

båda böckerna »En dagdrifvares funderingar» och »Tre män i en båt». Någon
särskild rekommendation torde därföre hans nya arbete »En pilgrims dagbok»
ej behöfva. (Stockholm, Fahlcrantz & C:o Kr. 2:50). Det är en resa till
mysteriespelen i Oberammergau, som förf. här skildrar, till större delen på sitt
vanliga skämtsamma sätt, men ock delvis med både allvar och djup. Detta
sistnämnda nämligen vid skildringen af själfva det religiösa festspelet och i
diskussionen om dess berättigande i vår tid. Man lär därvid känna en ny sida
hos förf. På botten af hans humor går en underström icke blott af äkta
engelsk »common sense», utan äfven af verklig lefnadsvishet och religiositet.
För oss får framställningen härigenom blott så mycket mera värde. Och vi
måste beundra den förmåga, hvarmed förf. löser den svåra uppgiften att göra
öfvergången naturlig från det ystraste skämt till det djupaste allvar. Vi lära
oss emellertid därvid af honom, huru nära dessa ytterligheter kunna stå hvar
andra, då både skämtet och allvaret äro af den rätta halten.

Om helt visst denna bok framför allt skall tilltala herrpubliken, så kunna
vi i stället fästa damernas uppmärksamhet på en annan öfversättning från
engelskan, nämligen Mrs. Franc Penny’s roman »Zoïla» (Stockholm, Looström
& C:o Kr. 2:75) en väl berättad kärlekshistoria från det engelska Indien.
Karakteristiken däri är i allmänhet gjord med ej ringa psykologisk skarpblick,
blott kanske med väl ideala färger. Af särskildt intresse äro de indiska
scenerier och kulturbilder, hvarpå skildringen från början till slut är så rik. Vi
stötas dock ofta härvid tillbaka af den sannolikt orättvisa stränghet, hvarmed de
indiska infödingarnes karakter bedömes. Klandret smakar därvid för mycket af
den brittiska inkräktarens öfversitteri. Helt visst är den indiska kulturen djupt
olika vår, och det indiska lynnet skäligt oförenligt med det europeiska. Men
man måste akta sig för att fördöma, därför att man icke förstår. Förstode
förf. rätt den indiska folkkarakteren, skulle hon nog äfven i den upptäcka
ljusare sidor än de här återgifna och insett, att utan bildens utfyllande med
sådana totalintrycket måste lida af ensidighet.

S—e.

*




En annan literär nyhet af ej obetydligt intresse är den nyligen på W.
Billes förlag utkomna öfversättningen af Julius Gordons »En diplomats
dagbok».
Det är den gamla sagan om olycklig kärlek, om människohjärtats
strider och slutliga försoning med sig själf. »Den sagan har jag hört förut»
säger kanske mången. Må vara, men det är det egendomliga med människohjärtat
att om det än spelar på någorlunda samma melodier, så vibrera dess strängar
olika allt efter beskaffenheten af den luft, där det befinner sig. Denna är här
af alldeles säreget intresse. Olika nationaliteter bryta sig mot hvarandra inom
samhällets högre lager. Och dock förnekar sig ej lokalfärgen, intrycket från
den ort, där händelsen är förlagd. Bakgrunden blir dock Rysslands
egendomliga, för oss dock, eller rättare kanske väsentligen därföre, så obekanta, så
främmande folklif. — Skildringens psykologiska sanning lemna vi hvad
detaljerna angår åt läsarens eget omdöme — likaså dess moraliska tendens — om
det öfver hufvud har någon. De flesta karaktererna äro för öfrigt i
allmänhet skizzerade. Endast hjältinnans framstår i klarare belysning och
bestämdare konturer. Såsom hon i sin första ungdom på visst sätt offrat sig för sin
familj, så har hon nu mod att offra en om än stark, dock jämförelsevis
flyktig böjelse för sin trohet och sin plikt. Icke för hvad hon fördomsfullt
föreställde sig vara detta, utan, om vi förstått förf:n rätt, för hvad, som verkligen
var det. Hennes trohet mot den man, hon gifvit sitt löfte, blef i grunden en
hennes trohet mot sig själf. — Det är ett drag af det nordamerikanska
folklynnet hon uppenbarar — af det folk, som väl vet att hålla på sin rätt, men
ock att fylla hvad plikt och trohet kräfva, ej blott i yttre mening, utan äfven
i en djupare och inre.

L. H. Å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free