Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människosamfund, inom hvilket »altruismen» så undanträngt egoismen, att den
senare endast framstår såsom en bakgrund, på hvilken den förra så mycket
härligare aftecknar sig.[1] Här synes nu evolutionens mål i visst afseende
sammanfalla med kristendomens, ty äfven denna ser i kärleken det
högsta, ja, i visst afseende, det eviga lifvet själft. Men, för att icke tala om de
otaliga generationer, som lefvat och kämpat och som komma att lefva och
kämpa, innan denna höga civilisation är uppnådd, består då det kommande
Guds riket af medlemmar, hvilka lefva sin, låt vara kanske mycket förlängda,
tid endast här på jorden för att sedan sjunka i evig natt? Svarar
evolutionisten härpå, att detta är en sak, hvarmed endast religionen, teologien
har att sysselsätta sig, och som för evolutionsläran är en öppen och i
viss mening alldeles likgiltig fråga, så må återigen anmärkas, att då enligt
evolutionsläran religionen är ett verk just af evolutionen, så är det icke
likgiltigt att ta reda på eller obehörigt att fordra besked om den slags
religion, som evolutionen enligt sin natur måste framkalla. En religion,
som ej meddelar ett bestämdt, tillförlitligt och lefvande hopp är icke
mycket värd, och förhåller det sig så, att det hopp som den
evolutionistiska religionen erbjuder oss, icke sträcker sig utöfver en långsam, ehuru
stadigt växande civilisation, medförande en för hvarje generation ökad
lycka, då gifver den oss i sanning ett ganska magert bröd att lefva på,
och vi vända oss ifrån henne för att i stället med dubbel kraft och
dubbel glädje vända oss till det hopp, »som förehålles oss ofvanefter i Kristus
Jesus». Gärna lämna vi våra evolutionistiska vänner denna jord med all
den lycksalighet, som på den kan vinnas, och rikta för vår del våra blickar
mot honom, som har beredt alla de sina rum i de många boningarne i
sin Faders hus, och som en gång efter sitt löfte skall återkomma för
att göra allting nytt.
Carl Norrby.
Anm. I början af denna uppsats angafs Drummond vara professor i
Edinburgh. Detta berodde på ett misstag. D. är professor vid
universitetet i Glasgow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
