Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Farväl, farväl Gustaf!” Hon nedlutade än en
gång sitt hufvud öfver honom och kysste
honom på munnen. Hennes läppar voro kalla
som dödens, ty blodet hade helt och hållet
sammanträngt kring hennes hjerta.
”En bål Carolina till!” ropade Gustaf högt
i drömmen.
Blodet återvände lika hastigt till sina
lem-iiade källor och Celcstines kinder flammade
åuyo.
”Var det så du meute, min Gustaf!
Förlåt mig, förlåt mig då miu orättvisa misstanke.
Ack! vårt förhållande till hvarandra är således,
tack vare den evige Guden, icke rubbadt, utan
qvarstår lika äkta sedligt, som det varit — så
oskyldigt, att englarna skulle kunna fröjda sig
deråt.” Hon utsträckte än en gång sina armar
öfver honom och ilade ur rummet.
En timma derefter stod löjtnant Gustaf på
kaminargolfvet och gjorde, under ett
genomträngande gäspskrik, en morgonsträckning som
famnade nästan halfva kammartaket. Sedan han
med en viss tillfredsställelse, medelst ögonen,
mönstrat sin egen långa gestalt, som fullt ut
höll sina 6 fot och 2 tum, lät han sina blic
kar falla på den lilla toilettspegeln. Han tyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
