Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solvisaren (Fabel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en forntida, blomsterparterr, livilka spridde sin
ljufvå doft deromkring. Och norr om
solvisaren stodo några granar, hvarpå Talltrasten
brukade sitta och sjunga om sommaren, och
som han har mycket skarpa öron, hörde han
allt hvad som föregick der nere, hvarom han
nu ämnar berätta er något.
Gårdens folk. som hade sin väg der förbi,
brukade ofta titta på solvisaren, för att se hvad
klockan var, och sjelfva prosten hade ett par
gånger ställt sitt ur derefter. Häröfver blef
den lilla pinnen, som föreställde visaren, icke
litet stolt.
»Det är ändå roligt», sade han, »att ha en
sa högtuppsatt och vigtig ställning i samhället!
Tänk, så många meuniskor, som redan sett på
mig i dag, och rättat alla sina sysselsättningar
efter hvad jag säger; det gör riktigt godt att
veta sig vara så nyttig och ansedd i verlden.»
Detta hörde siffrorna, och rätt som det
var, började de alla lolf att gapskratta! Det
lät bra besynnerligt, kunnen 1 tro.
»Kära min lilla pinne», utbrast N:o 1, »tror
du att du kunde vara till minsta nvtta i
verlden om icke vi funnos till.»
»Tror du, att någon skulle se på dig, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
