Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Den förskräckta juden löpte hals över huvud sina
färde, så mycket de smala torra benen förmådde bära.
Länge sprang han mellan kosackkvarteren, utan att
se sig om, och därpå rände han ännu ett gott stycke
ut på öppna fältet, fastän Taras icke alls förföljde
honom. Den gamle fadern hade nämligen insett, att det
var onödigt att uttömma sin vrede på första bästa
slyngel.
Nu erinrade han sig också att han senaste natt hade
sett Andreas gå genom lägret med någon kvinna. Han
sänkte sitt gråa huvud, men trots allt ville han icke
tro att ett så skändligt dåd kunnat hända och att hans
egen son hade sålt sin själ och sin tro.
Slutligen förde han sitt uppbåd till det överenskomna
bakhållet och gömde trupperna bakom en skog, som
var den enda kosackerna ej hade bränt ned.
Både beridna saporoger och fotfolk strömmade
utmed vägarna mot de tre stadsportarna. Det ena efter
det andra ryckte lagen an: Umansk, Popovitschev,
Kan j ev, Steblikov, Njesamajkov, Gurgusiv, Ty tar j ev,
Timoschev. Endast det Perejaslavska laget fattades.
Dess kosacker hade föregående afton tagit livet för
glatt och fått sin lön. En del hade vaknat bundna i
fiendehand, en del hade inte vaknat alls, utan mitt i
sömnen rest ned i mörkan mull, och själva hetman
Hlib hade hittat sig utan byxor och röck i det polska
lägret.
Från staden iakttog man kosackernas rörelser. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
