Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRTHF.T.
183
ningstiden, en känsla närmast liknande den vi
erforo, då vi som barn stodo i halfmörker framför
en stängd dörr och väntade att bli inkallade för
att invigas i någon hemlighetsfull orden. Vi visste
icke, hvad som väntade oss, om vi skulle bli
brända eller skrämda eller få se något vackert,
vi hörde undertryckta rop derinifrån — om af
förskräckelse eller förtjusning skulle vi först få veta,
då vi sjelfva kommo in.
Men, som sagdt, bara de blefvo gifta, skulle
allt. bli bra, då skulle hon på allvar taga fatt på
sitt uppfostrings- och förädlingsarbete, och Hugo
skulle hjelpa henne. Det var hennes fasta
föresats, ty Berta menade det alltjemt uppriktigt och
allvarligt med sina reformsträfvanden för sitt köns
höjande, och hon hade aldrig lofvat sin hand åt
Hugo Borgman, om hon icke lärt känna honom
såsom en lika entusiastisk förkämpe för kvinnans
höjande och frigörande som hon sjelf.
Hon hade så ofta fått höra af sin omgifning,
att hennes idéer voro omöjliga att förverkliga;
och äfven de, som gått längst i sina medgifvanden
hade försäkrat henne, att om man äfven medgåfve
rättvisan af hennes fordringar på likställighet och
frihet för kvinnan, så skulle lifvet uppställa så
många oöfverstigliga hinder för dessa fordringars
infriande, att det vore en galenskap att tala om
dem. Allt det der vackra frihetssträfvandet kunde
låta bra som teori, men i praktiken vore det
fåfängt och löjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
