Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F Ö R IIO V P N I >T G A R.
förmana dem. Jag ville omfamna min hustru,
men kunde ej skilja henne från en stor rofva,
som tilltog i hvart ögonblick, och som
slutligen växte öfver oss båda. Jag sökte på en
stege klättra upp till himmelen, livars stjernor
vinkade mig vänliga- och klara; men potatis,
gräs, vicker och ärthalm snärjde obarmhertigt
kring mina fötter, och hindrade livart steg.
Till slut fann jag mig gå på hufvudet midt
i-bland mina besittningar, och under det jag i
min sömniga själ storligen undrade huru
detta kunde komma sig till, somnade jag cTjnpt
från minnet af mina drömmar. Likväl
måtte jag mig ovetande ha fortsalt kedjan af
mina pastoratliga tankar, och predikat i sömnen
hela det öfriga af natten , emedan jag om
morgonen vaknade vid ljudet af min egen röst,
som helt högt utropade „amen!“
Att gårdags aftonens händelse verkeligeri
var sanning, och ej dröm, hade jag möda att
öfvertyga mig om, innan Angust kom att
besöka mig, och alt bjuda mig äta middag hos
sifta föräldrar.
Pastoratet, Wilhelmina, middagen, den nya
kedjan af framlida förhoppningar bestrålade a£
det närvarandes klara sol, allt öfverraskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
