Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta luftiga ljusa väsende böjde sig emot mig
och sade: „Syster, du som i många, långa år bott
med mig i denna kammare, och som sa ofta sett på
mig med medlidande, ser du hvad jag är fin och lätt,
och jag är ändå ingen annan än den olyckliga ka-
kelugnsdörren. Men blott i drömmen kan du se mig,
ty jag sitter der så fängslad att jag ej eljest kan
visa mig for dig. Min fader är den store eldkonun—
gen, den store smeden. Jag var så glad och hop-
pade omkring på blommorna, en liten flamma som
ej brände, en liten flicka, som ej tyngde ens det
minsta strå.
En dag tog min fader mig på sin hand och
förde mig i sin smedja och sade: ,.ja visst är du för
dålig och klen att gifta dig, men vänta, jag skall
väl smida dig en bättre kropp“, och så lade han guld
i elden och silfver, och började smida. Men när jag
såg mig om, såg jag en ful man med rödt hår, som
satt och såg på. Jag blef rädd och kröp bakom min
far, men han sade: „göm dig icke, flicka, utan låt din
fästman se på dig“. När jag åter såg på den främ-
mande och såg hans röda hår och krokiga ben och
sneda mun, då sade jag: „Fy far, en sån ful karl,
honom tar jag aldrig till man!“
Men då blef det värre af, ty min far blef ond,
kastade guldet och silfret ur ässian, och lade dit en
bit jern, som han smidde och smidde under det han
mumlade: „så skall du väl få försöka, din näsperla,
huru godt det smakar att vara ful“. Och bäst jag ej
visste huru, så kände jag mig vara samma kakelugns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
