Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att se huru min herre och konung skymfas. Se dessa
röfvare, som genomströfva vildmarken, hafva i dag
vågat sig ända till portarne af din heliga stad, och
hafva bortröfvat en af mina slägtingar, den sköna
Alhejdi. Konung, kan du förlåta en sådan skymf,
så låt aldrig mer ditt anlete lysa inom harems por-
tar, ty dina qvinnor skola icke se dess ljus för tå-
rar“. Och åter utgjöt hon en flod af gråt.
På Schachens befallning inträdde uppsynings-
mannen öfver harem, Hojar Basehi.
„Hvem var denna Alhejdi, som blifvit bortröf-
vad?“ frågade Konungen.
„0 herre, den skönaste klenod. Din tjenare hade
lyckats att finna denna juvel ibland qvinnor, och
hon var redan bestämd för den höga lyckan att
få pryda ditt harem. Hon var skön som den glän-
sande fullmånen, som den lysande morgonrodnaden.
Hennes fader skulle blott behålla henne till nästa
nymånad, för att bereda henne att värdigt mottaga
sin lycka“. .
Emellertid anlände Storviziren, som Schachen lå-
tit kalla; „Sadrazam“, tilltalade honom Schachen
strängt: „oduglige tjenare, hvarföre underrättar du
mig icke om, huru man skymfar min hufvudstad?
Röfvare våga sig ända till dess portar“.
Sadrazam kastade sig med pannan mot jorden
och sade: „Allah är stor, konungens makt varar
evinnerligen. Hvilken skulle väl i vishet och skarp-
synthet kunna mäta sig med honom. Konungen täck-
tes låta sin nåd skina öfver sin ringaste slaf, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
