Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minsta vidrörande sårar, och minsta sår ger död på
ögonblicket!“ Sakta som hon kommit, smög sig den
gamla bort.
Alhejdis öga lågade, hon betraktade stålet. „Tre
dödar! ha! Alhejdi, ville du väl döda henne, den
fromma, som gråter öfver Saliks makt, den hon
ej kan emotstå? Ljusa fremmande flicka, icke hatar
Alhejdi dig“.
Men redan gick hennes vandring i öknen. Het
sken solen på sanden, glödande brände den Alhejdis
fötter. Tänkte hon väl på svedan i sina fötter, tänkte
hon på tigern som lurande genomsmög öknen, eller
tänkte hon på Salik Sardar Khans sköna brud, som
nu stod i smyckad fägring, lik fullmånen mellan silf-
verglänsande skyar, och på Saliks brinnande blic-
kar, hvilka, glömmande henne, nu blott berusade
sig af den nya brudens skönhet.
Men på Alhejdi skåda blixtrande ögon, icke Sa-
liks kärleksdruckna, nej brinnande klot, som hvälfva
i vilddjurets hufvud. Alhejdi, ser du ej öknarnes
herre, hur han smyger sakta i dina fjät. Redan
spänner han de krökta klorna, glänsande böja sig
hans fläckiga sidor, han störtar på rofvet, och kros-
sad och blödande ligger Alhejdi skälfvande i sanden.
Men livem slog den starke, hvarföre rullar sig öknar-
nes herre i sanden? En ryckning ännu och tigern lig-
ger död vid sitt rof. Alhejdi hade icke glömt sin dolk.
Rop höras i öknen, lätt störtar en skara fram,
det är Salik Sardar Khan, som återvänder hemåt
med sina män, för att hemta sin sköna brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
