Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragen af vattnets klarhet, velat plocka de blän-
kande hvita stenarna och musslorna i sjöns botten,
der de ligga på flere alnars djup under vattenytan?
Nära midten af näset står en björk, den står
der så glad och blickar öfver den vida sjön. En
sakta vind far öfver åsen; den lyfter björkens mjuka,
behagfulla grenar; behagsjukt böjer sig den smidiga
ljusgröna björken och strör sitt blomstoft än på ena
än på andra sidan af höjden, ned i-det glittrande
vattnet, der små silfvermoln segla på det blå dju-
pet, en himmel nere, spegelbild af himmeln ofvan.
Och konvaljerna vid björkens fot de blomma
och glädja sig, men deras systrar, som vuxit upp
några få steg längre bort mellan hjulspåren på vä-
gen, de dofta ock, men deras hvita drägt höljes af
dam och de längta och tråna och veta ej sjelfva
hvarföre.
Vägens trånande blomma frågar: „Syskon, hvita,
doftande konvaljer, huru kunnen j blomma och dofta
så friskt och hvarföre tråna vi?“ Och konvaljerna
svara: „Vi blomma och dofta i björkens skydd, vi
veta ej annat. Men fråga rosorna se huru rika de
blomstra“.
Rosor vexa tätt i sluttningen, konvaljerna fråga:
„Rosor röda, glödande, huru kunnen j blomstra så
rikt, så yppigt, hvad gläder så edert lijerta, h vår-
före måste vi arma tråna“.
Gladt svara rosorna: „Se vi vexa här fritt, den
resandes hjul krossar oss icke, knappt når oss ett
damkorn af dem hans vagn sätter i rörelse, och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
