Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod vaknar åter, då de återfinna sin höfding. De ge-
nomströfva ön, de samla alla krigare, som ännu finnas
der och på närmaste öar, och ännu engång öfverfaller
den lilla hären Panu, den fremmande inkräktaren. Men
den lilla hopen faller som småskogen, när orkanen
far fram öfver ön, och Tongatabus höfding ligger
slagen bland sina män. Ingen sjunger dödsklagan
öfver den fallne, ty från hans lik rycktes af Panus
händer hon, som bordt sjunga hans dödssång, hon
som bordt följa honom i döden.
Hvite man, sannas dina ord, Wainahée slafvinna
åt en fiendtlig höfding? Se äfven Panu är stolt och
mäktig nu, och Panu befaller öfver Wainahée. Men
hela ön är i hans våld, hvi skulle han neka den
sköna Wainahée att gå till stranden, för att afskölja
bloden från sin drägt, från sina händer, blod af hen-
nes hjertas lif.
Wainahée stod vid vikens strand, hon blickade
öfver hafvet. Hon sjöng som vågen sjunger mot ,
stranden:
„Fri är Wainahée, fri som kormoranten i skyn,
som vågen i hafvet, som vinden i löfven. Fri är
Wainahée, hon är icke vattenöst, hennes själ är icke
bunden, hennes ös gud säger ieke: du skall vara
mannen undergifven, Wainahée behöfver icke lyda
slafvens lydnad“.
„Wainahée lefde gladare än rosenskyn, ljufligare
än doftande blomman, ty hon lefde som en droppe
i den starkes hjerta, hon hade gerna varit ett stoft
under hans fot; hon kunde ega hjertats fria, vackra
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
