Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sade. „Jaså, du vill göra ett träd af den der
rankan, men se det blir den ändå i evighet icke;
rankan blir aldrig annat än en ranka“.
Skall det då nödvändigt fordras tvång, för att
kunna bli, hvad man är skapad till att vara, tänkte
jag. Behöfver Gud hjelp af menniskolagens tvång,
för att få sin skapelse fulländad; men jag svarade
intet. Jag såg ju, huru i Guds fria sköna verld
allt artade sig väl utan bojor och band, och jag
trodde på min ranka.
Och hon vexte och hon skickade ut sina fina
trådar och fäste sig med dem vid trädet och sling-
rade sig om trädet och utvecklade sig allt rikare och
smög sig allt närmare. Och äfven detta träd var
skrofligt och knottrigt här och der, men i fria, mjuka
vågor smög sig min ranka fram deröfver och fäste
ofta just vid dessa ojemnheter sina trådar och slog
ofta just der ut sina vackraste blommor. Ocli många
skott, som först tycktes sväfva i luften några dagar,
blefvo sedan just de lätta trådar hvilka fäste sig vid
trädet och dess grenar, och smögo sig mellan
grename mjukt, ja man kunde säga harmoniskt.
Men dessa drag af ett den förtrycktas listigt tillkäm-
pade välde, som den andra rankan så ofta fram-
ställde, de funnos icke här, utan skön och rik i sin
vekhet och fägring blomstrade min ranka i fulla,
svällande och doftande blommor.
Allt större och präktigare vexte mitt träd, allt
mjukare och rikare min ranka; och se de voro min
trädgårds skönaste prydnad och mitt ögas glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
