Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det god eller ond vilja, det vet jag icke, men
en sådan sade åt den unga qvinnan: „Månget ord
förspilles, månget ord talas, som bättre vore osagdt.
Må din tungas röst höras då du bannar, då du ord-
nar ditt hushåll, då du talar tomhetens eller till och
med förtalets ord med dina grannqvinnor, men se,
talar du själens ord, hjertats ord, de få icke kastas
ut fåfänga, de skola ej klinga i vädret. Kär du ta-
lar sådana ord, då skola de icke få ljud, de skola
tysta försvinna i luften“.
Dunkla fasade. „Hvad har jag brutit, straffa mig
icke så. Döm mig till mörker, döm mig till hvad
helst annat, tag blott icke bort själens och hjertats ord“.
„Dåre, qvinna, som ej begriper ditt eget väl!
Hvad mer om dina ord icke nu höras, när du är
död, då skola de du älskat höra dem, och de som
förut kände endast qvinnan utan själ, qvinnan utan
hjerta, de få då höra ditt inres ord“.
Ännu ville den unga qvinnan bedja, men den
gamla kastade på henne en ond blick, och hon teg.
Och bort gick Dunkla, och hon styrde sitt hus,
och hon gjorde mycken nytta: men hon gick genom
lifvet som en död, ty hon egde ej ljud för sitt hjerta
och sin själ.
Men hon dog; och nu vaknade alla ord, som
hon talat i sitt hjerta, men ej kunnat ge ljud, och
ofta ljöd då i hennes fordna hem en röst som talade
ord, varma, glada, innerliga. Ack men de voro nu
blott underliga och fremmande, utan sammanhang
med hvad som föregick. Hvem ville höra dem, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
