Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kläde på mig och en duk på hufvudet och så tog
jag en daggdroppe i handen, för att se hur lustig
jag såg ut så der utstyrd. Och jag tyckte att jag
var nog så nätt. Men då sade min mor, „ja det
kan just var* en bra drägt för dig att fara ut i
verlden med“. Och bums tog hon mig och förde
mig, jag visste ej hvart, på bordet i ett rum. I det-
samma galade en tupp och jag tänkte mig bort,
men se det blef ej af. Jag stod som fastvuxen;
rundt omkring mig stod en hop lustiga figurer af
allehanda slag, de pratade alla och väntade på att
få göra en lång resa, och jag tyckte, att det var
roligt att höra på dem. Dessutom såg jag i spe-
geln som jag nu hade i handen istället for dagg-
droppen, att jag såg så rolig ut, att jag hade just
lust att skratta åt mig. Jag, som var van att se
mig sjelf bara som en liten ånga, jag var nu så
bastant och ogenomskinlig som en trädbit. Jag kunde
ej annat än skratta.
Bäst det var kom en stor, forskräekelig karl,
det var en menniska och jag blef helt rädd för ho-
nom. Jag hade aldrig sett andra menniskor än nå-
gra små söta barn, som brukade leka på vår äng,
och de hade ljusblå ögon och ljust lockigt hår, och
dem skulle jag nog ibland ha haft lust att leka med,
men de voro ändå så stora, och sågo mig ej. Men
den här mannen var dubbelt större, och svart och
ful, och han packade in mig i en låda. Der var
fasligt ledsamt. Men sen kom jag i ett glasskåp
och der stod jag gema, ty det gick mycket folk ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
