Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och alla undrades öfver hennes fägring och öfver
barnets.
Men den höga qvinnan i sorgklädenia gick till
Maheli och sade vänligt: „min syster du är trött,
kom i mitt hus. Jag är enkan Judith. Merari dot-
ter, kom jag vill låta båda din ankomst för din herre“.
Maheli tackade henne, men då hon ville följa
henne, såg Judith att hon darrade och hon stödde
henne vid sin arm och förde henne till sin boning.
Och folket som stod derinvid sade: se Libanons
ceder och däldens lilja!
Och Achior kom, och han gladdes, och han tog
sin son på sina armar och sade: „Mycken glädje har
mig nu vederfarits: fast jag mycket lemnat, har jag
nu mitt bästa här. Men större är ock derfcire nu
min fruktan att Konungens folk skall vinna staden.
De äro talrika och mäktiga“.
„Nu rädes jag intet mera“, sade Maheli, „sedan
jag återsett min herres ansigte. Herrans hand skall
beskydda oss“.
„Herren skall icke öfvergifva sitt folk. Han
kan väcka upp en försvarare af sådana som detta
bam, om honom så behagar“, sade Judith.
Och Holofernes med sin här drog upp emot Be-
thulien och trängde staden allt mera och förstörde
vattenrännorna, och satte vakt vid brunnarna, och
när de nu i tjugu dagar hade förvarat brunnarna,
blef stor jemmer i staden, och det fanns icke vatten
mera än för en dag. Och folket klagade och ville
gifva sig åt Holofernes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
