Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så sade den äldsta: „Nej, nu vill jag ej vänta
längre. Fast prinsen ridit här förbi alla dagar ocb
jag bjudit till att alltid visa mina hvita händer vid
fönstret och han alltid sett hitåt, så har han ändå
ej tyckts märka dem“. Och så kommo fröknarna
öfverens om, att de skulle gå att spatsera en i sen-
der i slottsträdgården, och den som gick dit skulle
då alltid få bruka alla granlåterna, och så skulle
väl prinsen få se någon af dem, hvem som skulle
ha bästa lyckan. Men som det ej passade sig att
gå ensam, så skulle Sabina alltid följa med, ty henne
var ingen af fröknarna rädd för att ta med sig.
„Hennes pighänder“, sade systrarna, „dem bryr sig
minsann ej prinsen om“.
Nu hade äldsta fröken sutit fyra timmar för
spegeln, och hvita similé-klädningen hade hon på
sig och blå silfverblommoma på hufvudet och de
granna glasjuvels-örhängena och ringarna och kam-
marna, och bronskederna och armbanden och allt
annat grannt var ren i ordning. Nu steg hon upp
kastade florsehaletten på sig och tog solfjädern i
banden jemte näsduken med qvartersbreda spetsar
och så gick hon med Sabina, som bar en slät hvit
nättelduksklädning, en liten schalett knuten kring
halsen och sin lilla halmhatt på hufvudet.
„Gå litet bakom, kära Sabina, så kan du gälla
för min kammarjungfru, icke täcks jag gå bredvid
dig, som är så simpelt klädd“, sade fröken.
En helt liten stund hade fröken spatserat i
trädgården med Sabina bakom sig; då kom också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
