Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som säljer fosterlandet för guld eller bröd. Hafva
de förvändt lians ögon med ära oeh glans? Den
ära, som vinnes i främlingens tjenst, är lik vågens
skum, ett glitter utan värde“.
Och Ylpytar lemnade sina tre yngre söner hem-
ma, att värna hemmet på Saimaudden, och hon sa-
de: „Minnens det arf, J fått att vårda; ännu har
öfvermannens fot icke beträdt Saimaudden, när mäg-
tig tid fodrar, skall barnet vara man“.
Och Ylpytar antog till sitt yttre ett ödmjukt
skick och gick ut ibland folket, och hon sökte sin
son, och hon fick veta, att han fanns bland krigar-
ne, som stridde vid Sverges andra gräns, och hon
gick och sökte honom ända der.
Men vid det hon gick från den ena skaran till
den andra, sökande sin son, då trädde till henne åter
korsets man, densamme, som hotat henne i hemmets
stuga, och han sade: „qvinna, böj ditt hjerta i öd-
mjukhet; din gård är bränd, dina tre söner hafva
fallit alla vid dess försvar, och af hela din ätt återstår
ingen mera än din son, som tjenar i Konungens hof,
och som ödmjukat sitt hjerta inför korset“.
„De hafva stupat alla? Den yngste ock? —
Dock smält icke ännu, hjerta, veknen icke senor,
ännu måste lifvet lefva. En står kanske ännu att
rädda“. Och bort hastade hon.
På ett slagfält mellan döda och döende återfann
Ylpytar sin son. Hennes vård väckte den döende
till sansning.
„Min mor, du här?“ sade han. „Haf tack, se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
