Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darrar en tår i de långa ögonhåren, ser du ej huru
hänförd den inkomne stirrar på dig.
„30,000 piaster, herre, icke en para mindre.
Hon kostar mig vida mer. Jag förlorade många,
denna enda återstår, den skönaste af dem alla!“
„De äro dina“, svarade köparn.
„Herre, kostar hon er mycket pengar, så skall ni
ock äga den skönaste qvinna inom Stambuls murar“.
„Allah, allah, en sådan qvinna är icke för en
ringa man. Nej, jag behöfver en stege, attklifvaupp
till nådens solsken. Hon skall b lifva min gåfva till Pa-
dischah, den segerrike Schehinschah, den lysande sul-
taners sultan. Måtte hans skugga alldrig blifva mindre“.
På sin divan sitter Murad Pascha njutande sin
kef. Från chibouken stiga lätta rökmoln af den
finaste doftande tobak. Ett behagligt lugn hvilar öf-
ver hela hans varelse. Det synes att han drömmer,
ehuru han icke sofver.
En slaf inträder. „Herre, din slaf, franken som
du lofvat förunna lyckan af att få nedfalla inför ditt
anlete, beder om din nåd“.
Med någon motvilja såg Murad sig störd i sin
kef, men stod upp och mötte fremlingen med ett
vänligt: „Måtte tiden vara lycklig“, i det han lade
handen med dess uppåt pekande tumme på sitt bröst.
Sedan fremlingen helsat och emottagit en pipa,
hvars ambra munstycke glänste af juveler, blifvit be-
stänkt med rosenvatten och fått på sina knän ut-
bredd en guldbroderad handduk, samt börjat dricka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
