Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur skönt ler solen, huru vänligt hoppar
dess milda stråle ifrån gren till gren!
Allfaders blick, i aftondaggens droppar
som i hans verldshaf lika klar och ren!
Hur röda färgar hon ej bergens toppar!
O! det är blod på Balders offersten!
I natt är snart det hela land begrafvet,
snart sjunker hon, en gyllne sköld, i hafvet.
Först låt mig dock bese de kära ställen,
min barndoms vänner dem jag älskat så.
Ack! samma blommor dofta än i qvällen,
och samma foglar än i skogen slå,
och vågen tumlar sig som förr mot hällen,
o den som aldrig gungat deruppå!
Om namn och bragder jemnt den falska talar,
men fjerran för hon dig från hemmets dalar.
Jag känner dig, du flod, som ofta burit
den djerfve simmarn på din bölja klar.
Jag känner dig, du dal, der vi besvurit
en evig tro, som icke jorden har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
