Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-46
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
rande läge. Här ha installerats sammanlagt 567 st.
strålkastare med en total effektförbrukning av ej
mindre än 308 kW. Strålkastarna äro inrättade för
såväl vitt som färgat ljus: rött, gult, grönt och blått.
Anläggningen drives med ett jättekontaktverk i
kombination med inbyggda motstånd. Då anläggningen
"tändes", lyser byggnaden upp i vitt ljus, som sakta
stegras till full intensitet. Efter ett visst moment
börja de färgade strålkastarna inkopplas under det
de vita brytas, och så småningom framträder
byggnaden i färgat ljus, varvid de olika färgerna äro förde-
lade på vissa byggnadsdetaljer i en sammanställning,
som ger ett utsökt vackert helhetsintryck. Nu börjar
en s. k. "washing-out"-process: det färgade ljuset
dör bort och vitt blir åter förhärskande. Så
återkommer den färgade belysningen, men nu i en annan
kombination än föregående gång. Dylika anläggningar
med sina mycket höga installationskostnader förvåna
oss här hemma med våra relativt små förhållanden,
och de visa tillfullo, att amerikanerna kommit till
insikt om ljusreklamens värde på ett helt annat sätt
än vad som hittills i allmänhet är fallet i Sverige.
<h2>Neonskyltljusets historiska utveckling och moderna teknik[1]
</h2>
Av W. Herrgesell.
Inledning.
Under de senaste åren, närmare bestämt åren efter
det stora världskriget, har reklamen i dess helhet och
speciellt ljusreklamen haft en enastående utveckling.
Bland olika slag av ljusreklamer har neonljuset
alltmer gjort sig gällande, vilket bevisas av ett otal
anläggningar enbart här i Stockholm och icke minst
av mängden efterapningar. Neonljusanläggningarna,
som t. o. m. år 1924 i Sverige voro alldeles obekanta,
finnas numera i så stort antal, att det kan anses
nödvändigt, att den tekniskt intresserade allmänheten får
veta något mera om dem. Det torde därför vara av
intresse att till en början gå tillbaka till neonljusets
förhistoria.
Vi erinra oss alla från skoltiden de små experiment
med rör, som evakueras och anslutas till en
Induktionsapparat, varigenom ljus alstras i dessa rör. Denna
upptäckt gjordes som bekant av Geissler för ca 70
år sedan. Någon praktisk användning fingo
emellertid icke dessa rör, dels på grund av elektroteknikens
mera ofullkomliga utveckling vid denna tid, dels
enär de icke uppvisade någon nämnvärd livslängd.
Först genom amerikanen Moore’s uppfinning år
1896 lyckades man tillverka användbara ljusrör.
Skillnaden mellan Moore’s och Geisslers rör bestod
huvudsakligast däri, att Moore fyllde sina rör med
gas, nämligen kväve resp. koldioxid, och dessutom
försågos de med en ventil, genom vilken gasens tryck
automatiskt reglerades. Dessa Moore-ljusrör ha dock,
trots att de än i dag för vissa ändamål (artificiellt
dagsljus) med fördel komma till användning, den
stora nackdelen, att de kräva rätt höga spänningar,
ca 25 000 voit, varjämte med hänsyn till de använda
gassorterna mindre rördiameter än ca 45 mm ej kan
komma till användning. Härtill kommer, att rören
måste pumpas och fyllas med gas vid
användningsplatsen, en rätt omständig procedur.
Neonrören och deras tillverkning.
Under tiden har man dock lärt sig att tillverka
Geissler-rör efter förbättrade metoder, varigenom
deras livslängd kunnat avsevärt ökas och mindre
diametrar användas, nämligen 30 à 20 t. o. m. så långt
ned som till ca 10 mm. Sådana rör fyllas med ädelgaser,
förnämligast neon, i stället för med kväve eller
koldioxid. Denna upptäckt gjordes av
fransmännen Claude och de Beaufort. De nya rören
kommo så småningom i handeln under namnet
neonrör och hava fått en vidsträckt användning.
Livslängden är, som redan sagts, betydligt större än hos
tidigare fabrikat. Likaså äro ljusfärgerna betydligt
intensivare, vilket befordrat neonskyltarnas
spridning, samtidigt som installationen betydligt
underlättats. Färgerna bero på gasblandningen: sålunda
lyser ren neongas i rött, neongas med en tillsats av
kvicksilver i blått, eller, om för röret ljusgult glas
användes, i grönt. Heliumgasfyllning låter dessa rör
lysa i ljusrosa eller skär färg, och om vid denna
gasfyllning ljusgult glas användes, i ljusgul färg. Som
redan nämnts, kunna dessa neonrör tillverkas i
diametrar om 10—30 mm, vilket tillåter bockning av
rören i vilken form som helst, vilket vid
framställning av bokstäver eller fabriksmärken är
nödvändigt. De moderna neonrören tillverkas i längder på
3 à 5 meter och äro vid ändarna försedda med
elektroder i form av metallcylindrar, som genom speciell
sammansättning förhindra absorption av gaserna. Vid
användning av neon eller andra ädelgaser begränsas
driftspänningen till 3 000—6 000 voit, för det mesta
omkring 4 000 voit, vilket naturligtvis betyder en
avsevärd lättnad med hänsyn till installationen. — Ju
större diametern på glaspelaren är, ju större är också
strömstyrkan, som går genom rören. Rören tillverkas
allt efter diametern för strömstyrkor mellan 10 och
150 mA och mer; för reklamändamål är 10—15 mA
mest förekommande. 100 och 150 mA användes
endast för jätteanläggningar, som hittills ej kommit till
utförande i Sverige. Dock torde de icke låta vänta
på sig länge. Wattförbrukningen per grupp om 3—5
meter vid 4 000 voit varierar sålunda från ca 50 upp
till 400 à 600 watt. Då medelstora skyltar icke bestå
av mer än 10—15 dylika grupper, således med en
sammanlagd rörlängd av 30—45 meter rör, kan man
genast konstatera, att wattförbrukningen är minimal
jämförd med vanliga glödlampreklamers. En
överslagsräkning visar genast, att driftkostnaden för en
neonljusanläggning jämförd med ljusanläggning
utrustad med normala glödlampor eller rör med glöd-
[1] Föredrag vid sammanträde i Svenska teknologiföreningens avdelning för elektroteknik den 15 nov. 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0050.html
