Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandarrör. Gallren n:ris 1 och 2
tjänstgöra som styrgaller resp.
anod åt den lokala oscillatorn,
som betecknats med f2, medan
gallret nr 4 är styrgaller åt den
inkommande frekvensen f1.
Gallren 3 och 5 äro skärmgaller, som
avskärma oscillatorn resp.
anoden från styrgallret 4. I röret
erhålles en multiplikativ
modulering, i det att den med ia
betecknade anodströmmen kommer
att påverkas av både frekvensen
f1 och f2.
Moduleringsprodukterna bli f1 + f2 och f1 — f2. Vilken
som helst av dessa två
frekvenser kan användas som s. k.
mellanfrekvens fm.
Transponeringsförstärkningen, vilken uttryckes
som förhållandet mellan
spänningarna em och e1 i diagrammet,
uppgår till ett ansenligt belopp.
Inskjutes ännu ett galler, nr 6,
mellan skärmgallret 5 och
anoden, ett fånggaller, som
förbindes med katoden, övergår heptoden till en octod, och
stegras förstärkningen ytterligare. Ett värde av
200—250 för densamma är ingen ovanlighet. Även dylika
till synes högst komplicerade elektronrör tillverkas
nu fullt fabriksmässigt och ge vid provning resultat,
som helt motsvara de på förhand beräknade värdena.
Kombinerade rör.
Beträffande de kombinerade rören vill jag endast
nämna, att desamma ej utgöra någon absolut nyhet
för de allra senaste åren. Redan för snart 15 år sedan
konstruerade firman Loewe Radio i Tyskland rör,
som i själva verket utgjorde en hel förstärkare med
2 eller 3 kaskadkopplade steg. Elektrodsystemen för
de olika trioderna inbyggdes jämte kopplingselement i
ett gemensamt glasomhölje. De nutida kombinerade
rören se emellertid annorlunda ut. I fig. 26 visas
innanmätet till en duodiod-triod. Överst ha vi
trioden och därunder de båda dioderna, väl skärmade
från trioden. Alla tre enheterna äro grupperade
omkring den centrala katoden, som är indirekt
upphettad, dvs. själva glödtråden fungerar ej som katod
utan endast som värmekälla till denna. Detta
medför givetvis en större glödströmsförbrukning än vid
den direkta metoden, men har å andra sidan sådana
fördelar, att indirekt upphettad katod numera
allmänt användes för elektronrör i rundradiomottagare.
Dessa äro ju i regel nätanslutna. Genom den
indirekta upphettningen kan man på ett ekelt sätt skilja
strömförsörjningsystemet från radiokretsarna.
Därjämte blir elektronemissionen konstant, även om
växelström användes för katodens uppvärmning.
 |
Fig. 26.
Elektrodsystemet i ett
duodiod-triodrör. |
I detta sammanhang bör även nämnas, att
katodmaterialet, som från början alltid var volfram och
som därför krävde en relativt stor glödströmseffekt
för att ge erforderlig elektronemission, så småningom
ersatts med andra material, vilka ge samma emission
med väsentligt mindre upphettning. För stora trioder
på radiostationer har man dock alltjämt glödtrådar
av volfram eller tantal, varför glödströmseffekten
här kan bli ansenlig. Det förut omnämnda slutröret
för Hörby-stationen förbrukar sålunda en glödström
av ca 2 000 A vid 17 V spänning.
Det var den kraftiga upphettningen av de tidigare
elektronrörens glödtrådar — vitglödning hos katoden
fordrades — vilken gav anledning till benämningen
"lampa" på elektronröret, då rundradion gjorde sitt
inträde här i landet. Även om man numera slipper
höra sådana oformligheter som lampförstärkare,
flerlampsmottagare etc., lever benämningen dock
alltjämt kvar, t. o. m. i officiellt språk på sina håll. Vare
det nog sagt, att namnet är ovärdigt en så förnäm
skapelse som det moderna elektronröret. Därmed
har jag givetvis ej velat säga något förklenande om
den elektriska glödlampan.
*
Den som läser denna kortfattade revy över
elektronrörets utveckling känner sig kanske besviken, att
där ej nämnts något om sådana rör som fotocellen,
ikonoskopet, elektronmultiplikatorn och allt vad de
heta dessa rör, som utvecklats speciellt för
bildöverföring och television. Samma gäller också för
katodstråleoscillografen, denna den moderna arvtagaren till
de gamla katodstrålrören: Geisslerröret,
Röntgenröret och framför allt Braunröret, en typ av rör, som
föregått elektronrören, men eljest ha mycket litet med
desamma att göra. Utrymmet tillåter emellertid ej
att föra denna revy vidare. De nämnda rörens
användning inom teletekniken är därjämte för
närvarande tämligen begränsad, men kommer givetvis att
ökas, i den mån televisionen vinner mera allmän
utbredning. Hur snart detta kan ske är, kan man säga,
uteslutande en ekonomisk fråga. Televisionsproblemet
är tekniskt sett löst, men de erforderliga apparaterna
ställa sig alltjämt synnerligen dyrbara. Det finns
dock all anledning tro, att utvecklingen även här
skall gå på samma sätt som vid rundradion, vilken
i dag omfattar över milliontalet mottagaranläggningar
enbart här i landet och ca 70 millioner i hela världen.
För att ytterligare ge en liten antydan om hur långt
vi, tack vare elektronröret och dess mångskiftande
användbarhet, kommit på telekommunikationernas
område, kan nämnas, att av jordklotets i runt tal 35
millioner telefonabonnenter praktiskt taget alla
numera kunna komma i samtalsförbindelse med
varandra via tråd- och radioförbindelser. Även
passagerare på fartyg till sjöss kunna inkopplas till det
internationella telefonnätet. Om vi bortse från
televisionen, så tyckas vi alltså nu ha kommit så långt
det gärna är möjligt på fjärrförbindelsernas område,
dvs. om vi hålla oss till vår egen jord. Och det torde
ej finnas någon anledning att gå utanför den. Vad
återstår då att göra? Ja, ingenting är ju så bra, att
det ej kan göras bättre — och billigare.
Störningsproblemet vid i telefonförbindelser ingående
radiolänkar kvarstår alltjämt, och givetvis även vid
långdistansmottagning av rundradio, för att bara nämna
en sak. Huruvida elektronröret i någon form här kan
göra tjänst undandrar sig mitt bedömande. Att
rörets möjligheter nu skulle vara uttömda, är dock
ej troligt. Det har sålunda siats om, för att taga
ett exempel, att framtidens telefonstationer helt skulle
komma att uppbyggas av elektronreläer. Även om
man nu är benägen att taga ett dylikt påstående med
en viss skepsis, så ligger dock intet otroligt däruti.
Det blir framtidens sak att ge verklighet åt
spåmannens fantasier — eller desavuera honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0112.html
