Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soldaterna - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLDATERNA
45
hans verkliga själ, som är hela samfundets själ, det allra
heligaste av hela hans varelse, mer hermetiskt tillsluten
än en stenkruka eller en granitsarkofag, den bjuder
honom vissa tider av året en oemotståndlig, fäderneärvd
lag att öppna åt alla håll. Omgiven av tusentals
fiender, som vakta på dessa tragiskt återkommande
minuter, varunder allt vad han äger, hans nutid och hans
framtid, överlämnas åt skövling, har han sedan
urminnes tid förstått att göra vad människan, hans like i
vanlottad ställning, efter tusen och åter tusen år av
ångest och nöd äntligen i sin tur har gjort. Han har
skapat sig en fullständig utrustning med vapen, som
för hans normala fiender, fiender av hans naturordning,
äro oövervinneliga. Det finnes i själva verket intet enda
djur som kan komma åt termitboet och bringa det att
kapitulera, och myran kan endast genom överrumpling
sätta sig i besittning av det.
Människan ensam, den sistkomna, den senfödda, som
han från början icke kände, mot vilken han ännu icke
hunnit träffa några försvarsåtgärder, kan med krut,
hacka och såg komma honom till livs.
Han har icke som vi lånat sina vapen från den yttre
världen. Han har gjort något ännu märkvärdigare,
vilket visar att han står närmare livets källor än vi:
genom att på ett eller annat sätt materialisera sitt
oförskräckta mod har han smitt dem inom sin egen kropp,
dragit dem ut ur sig själv genom ett fantasiens eller
viljans under eller tack vare något hemligt samförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
