Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDET
99
Men nu hava termiterna i miljontals år höjt sig mot
ett ideal som de tyckas nästan hava uppnått. Vad skall
ske, när de hava fullt förverkligat det? Skola de vara
lyckligare, skola de äntligen komma ut ur sitt fängelse?
Det är föga sannolikt, ty deras civilisation breder icke
ut sig i dagsljuset, utan tränger sig tvärtom samman
under jorden, i den mån den blir fullkomligare. De hade
förr vingar, men nu hava de ej längre några. De hade
ögon, men nu ha de avstått från dem. De hade
könsorgan, och de mest efterblivna hava det ännu (t. ex.
Calotermes); de andra hava offrat dem. När de hava
uppnått höjdpunkten av sin utveckling, skall i alla
händelser det inträffa, som alltid inträffar, då naturen
ur en given livsform utdragit allt vad den kunde avvinna
den. En obetydlig sänkning av ekvatorialtrakternas
temperatur, som också kommer att vara naturens verk,
skall med ett slag eller på mycket kort tid göra om intet
hela släktet, varav endast fossila spår skola återstå.
Och så blir det att börja om igen och allt har än en gång
varit till ingen nytta, så framt icke någonstädes saker
inträffa eller resultat hopa sig varom vi icke hava den
minsta föreställning, vilket är föga sannolikt men när
allt kommer omkring dock möjligt.
Om det är möjligt, hava vi just icke någon känning av
det. Då vi betrakta de förflutna evigheterna och de
otaliga chanser de givit naturen, förefaller det
uppenbart att sådana civilisationer som vår eller vida högre än
vår hava existerat i andra världar och kanske till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
