Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
ÖDET
väl skönja det? Och kan ett sådant mål finnas,
eftersom det icke blivit uppnått?
Men en sådan människa skulle varit bra nära att vara
Gud själv, och om Gud själv icke har kunnat bereda sina
skapade varelsers lycka, så är det anledning tro att det
varit omöjligt; så framt icke den enda lycka som kan
uthärdas under en evighet är det tomma intet eller
vad vi kalla så, men som icke annat är än okunnigheten,
den absoluta frånvaron av vetande.
Här möta vi utan tvivel, under benämningen
uppgående i Gud, de stora religionernas sista och stora
hemlighet, den som ingen religion har tillstått för att
icke bringa människan till förtvivlan, människan som
icke skulle förstå att det vore det obarmhärtigaste
av alla straff att äga kvar sitt nuvarande
medvetande sådant det är ända till alla världars yttersta ända.
VI.
Men låt oss icke glömma termiterna. Säg icke, att de
icke inom sig själva funnit den förmåga varom vi talat,
utan att den blivit dem given eller åtminstone anvisad
av naturen. Först och främst veta vi ingenting därom,
och sedan är det ju ungefär detsamma och alldeles vårt
fall. Om naturens genius har kunnat driva dem till denna
upptäckt, så är det tydligen därför att de för honom
öppnat vägar dem vi hittills tillstängt för honom. Allt
vad vi hava upptäckt har upptäckts blott på av naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
