Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instinkten och intelligensen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSTINKT OCH INTELLIGENS 115
ning av nackganglierna förlamar han fullkomligt den
i vingårdarna förekommande Ephippigerus, utan att
döden någonsin följer. Han lägger sedan ett ägg på sitt
bytes bröst och stänger in insekten i en håla, som han
omsorgsfullt tillsluter. Den larv som kommer ut ur
ägget finner sålunda redan vid sin födelse ett rikligt,
orörligt, oskadligt, levande och alltid färskt villebråd.
Om man nu just i det ögonblick, då insekten håller på att
mura igen sin håla, tager bort Ephippigerus, ser man
Sphex, som under denna kränkning av husfriden
dragit sig undan, återvända till sin boning, så snart faran
är över, och enligt sin vana sorgfälligt undersöka den.
Han konstaterar tydligen, att Ephippigerus och ägget
icke längre finnas där, men återtager icke desto mindre
sitt arbete på den punkt där han lämnat det och murar
sorgfälligt igen en håla som ej längre innehåller
någonting.
Den taggiga Ammophilan och murarbiet lämna
liknande exempel. Murarbiets fall är i synnerhet typiskt
och slående. Detta bi magasinerar honung i en cell,
värper där ett ägg och sluter till cellen. Gör man en bräsch
i cellen under insektens frånvaro, men under den tid
som är ägnad åt murararbete, så repareras den genast.
Men om man gör ett hål i samma cell, sedan murningen
är slut och magasineringen börjat, bryr sig biet icke
därom utan fortsätter att tömma sin honung i den
trasiga behållaren, varifrån den efter hand rinner bort.
När biet sedan anser att det hällt ned så mycket honung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
