Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instinkten och intelligensen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSTINKT OCH INTELLIGENS 126
klave med andra eviga gudar om sannolikheterna i vår
lott — vad skulle väl de mest klarsynta bland dem
hålla på? »Med förnuftsskäl», skulle Pascal säga, »kunna vi
icke försvara någotdera.»
Tydligen skola vi icke finna någon självständig och
varaktig lycka annat än i ett helt andligt liv, på denna
eller den andra sidan graven, ty allt som hör samman
med materien är till sitt väsen prekärt, växlande och
förgängligt. Är ett sådant liv möjligt? Ja, teoretiskt, men
i själva verket se vi överallt endast materia, allt vad
vi förnimma är blott materia, och huru skola vi kunna
hoppas att vår hjärna, som själv blott är materia, skall
kunna förstå något annat än materien? Den försöker,
den strävar, men i själva verket rör den sig i det tomma
intet, så snart den lämnar materiens grund.
Människans situation är tragisk. Hennes förnämsta,
kanske hennes enda fiende är materien. Alla religioner
hava känt det och äro eniga på denna punkt, ty då de
tala om det onda eller synden, är det alltid den det
gäller. Och å andra sidan är allt hos henne materia, först
och främst det som ringaktar den, fördömer den och till
varje pris skulle vilja undfly den. Och icke blott hos
henne utan hos allt, ty energien, livet är utan tvivel
blott en form, en rörelse av materien. Och materien
själv, sådan vi se den i dess massivaste block, där den
synes oss för alltid död, livlös och orörlig, är trots den
flagranta motsägelse som ligger häri besjälad av en
ojämförligt mycket andligare tillvaro än vår tankes, eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
