Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instinkten och intelligensen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSTINKT OCH INTELLIGENS 128
länge vi icke äga någon visshet, så länge denna världs
själsliga ideal icke helt överensstämmer med det
verklighetsfrämmande ideal som vi mycket långsamt och
mycket mödosamt hämtat upp ur en förfärande
tystnad, ett förfärande kaos och ett förfärande barbari.
Det är sålunda att anbefalla, att vi icke vänta oss
någon förbättring men i alla fall handla som om allt
vad en vag instinkt, en nedärvd optimism lovar oss
vore lika visst och oundvikligt som döden. Den ena
hypotesen är lika sannolik, lika omöjlig att verifiera
som den andra, ty så länge vi befinna oss i vår kropp,
äro vi nästan fullständigt uteslutna från de andliga
världar, vilkas tillvaro vi antaga, och ur stånd att meddela
oss med dem. När tvivel råder, varför icke då välja den
minst nedslående hypotesen? Sant är att man kan
undra om den mest nedslående verkligen är den som
ingenting hoppas, ty det är troligt att om vi ägde en
alltför viss förhoppning, skulle vi snart finna den för
liten och fatta avsmak för den, och då först skulle vi
misströsta på allvar. Huru som helst, »låt oss icke
göra anspråk på att förändra tingens natur», säger
Epiktet, »detta är varken möjligt eller nyttigt; men
låt oss taga dem sådana de äro och veta att efter dem
anpassa vår själ». Mer än två tusen år, som förflutit
sedan filosofen från Nikopolis gick bort, hava ännu icke
tillfört oss några löftesrikare slutsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
