Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 / 62 (1859-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NÅGOT OM SJÖFOGLAR.

Som naturens studium utan tvifvel är en bland de nyttigaste
och angenämaste sysselsättningar har det varit vår afsigt att i
Tidskriften för Hemmet äfven inflicka några spridda blad ur naturens
stora bok. Icke för det vi tilltro oss, med vår ringa förmåga och
inom så inskränkt omfång, som tidskriften erbjuder, kunna bibringa
några djupare insigter eller någon mera sammanhängande kunskap;
men vi skulle önska att genom några korta skildringar från
naturens olika riken möjligen inom de Svenska hemmen kunna väcka
mera håg för ett studium, som hittills blifvit allt för mycket
förbisedt. Vi ville derigenom, tillsammans med våra läsare, söka
ännu en väg att lära känna och närma oss Skaparen genom
skapelsen; ty hvar finna vi Hans nåd och kärleksfulla hägn tydligare
uppenbarad än i den stora verldshushållningen, der ingenting
förfares eller gifves till spillo, der icke en atom går förlorad och der
ingen död finnes, som icke bär inom sig fröet till ett nytt lif.
Hvar se vi Hans allmakt och Hans outgrundliga vishet klarare
ådagalagd än i den oss omgifvande naturen, denna underverld,
hvars lifsprincip, utgången från Skaparens »Varde!» ordnat sig
till en oupplöslig, sammanhängande kedja af eviga lagar, som af
ingenting låta sig rubbas, der aldrig någon länk fattas och om
hvars början eller slut vi ingenting annat veta än att de tyckas
försvinna i det oändliga med det eviga A och O.

Vi önskade kunna visa huru Bibelns ord om liljorna på
marken och foglarne under himlen kunna tillämpas på alla företeelser
inom skapelsen, der hvarje lif, hvarje kraft, sig sjelf omedvetet,
arbetar för Guds stora ändamål, medan Hans eviga Försyn sörjer
för deras vidmakthållande och bevarande, såsom en fader sörjer
för sina barn. Vi ville, genom att kasta en, om ock flygtig blick
in i insekternas, växternas och djurens lif söka få ett djupare och
mera omfattande begrepp om betydelsen af de sista orden i det
antydda bibelstället — »och ären J icke mycket mer än de?» —
ord, hvilka innebära, icke allenast en stor nåd utan äfven ett
högt ansvar. Vi önskade kunna göra oss en, om äfven svag
föreställning om naturens inre skönhet och den sublima ordningen af
dess lagar, på det att vi icke mera måtte gå som fremlingar bland
den underbara verld, i hvilken vi lefva, utan med fullt medvetande
kunna instämma i psalmistens ord:

O! då så mycket skönt i hvarje åder
Af skapelsen och lifvet sig förråder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>