Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag kan inte hjelpa att mitt tal här blifvit litet vemodigt,
men jag borde sannerligen icke tala så om Mary. Hon var den
gladlyntaste, fryntligaste, trefligaste medelålders fru en man
någonsin haft. Bortom sjelfva våra mörkaste bekymmer låg alltid ett
leende tillreds att arbeta sig igenom dem — och hvilket ljus spred
det icke omkring sig! En sådan der resignerad och orörlig dam,
som emottager hvarje Guds välsignelse som en frestelse och
underkastar sig med alldeles samma känsla, hvad hon kallar Guds
tuktan, skulle ha tagit lifvet af mig efter en vecka. Nej, George,
min Mary handlade alltid enligt sin egen inneboende natur, och
denna natur var så skön och välsignelserik, som någonsin blifvit
en qvinna beskärd. Du må väl tycka att Kate och Mary voro
tvenne vinster i äktenskapslotteriet, stora nog att falla på en mans
lott, och dock drog jag ännu en. Då jag förlorade min andra
hustru tog den tredje mitt innersta hjerta i besittning.»
»Kyss mig, Charlotte,» sade den gamle mannen ömt, och hon
kysste honom än en gång på kinden. »Och nu,» fortfor han,
»vilja vi fylla våra glas, ty nyåret kommer öfver oss med stora
steg, och ni må förena er med mig och dricka en skål till minnet
af mina tvenne hustrur och till ära för henne, som ännu står mig
åter. Numro ett och numro två kunna ej undgå att väcka någon
liten saknad hos Charlotte, derför må vi dricka dem i tysthet,
men den tredje skall drickas med all tillbörlighet.»
Derpå, sedan de tvenne skålarne tigande druckits, reste han
sig upp med glaset i handen och sade, vänd till henne:
»Kate, Mary, Charlotte, — min Devonshire-brud, mina barns
hulda moder, min egen af hela hjertat älskade hustru, som varit
min nu i ett halft sekel — ty jag har aldrig haft någon annan
hustru, George — Gud välsigne ditt gamla, varma hjerta! Vi ha’
firat en så glad jul, som vi någonsin kunna önska oss, och jag
hoppas det skall tillåtas oss att tillsammans fira ännu ett gladt och
lyckligt nytt år. Hip! hip! hip! hurra!» Och genljudet af den glada
skålen tycktes sväfva omkring i de stora ödsliga salarne hela
aftonen, som ville det gamla Tremadyne House ej släppa ifrån sig
minnet af att så mycken lycka ändå kan inrymmas inom tvenne
menniskolif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
