Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från trängseln och larmet, från lyx och från flärd,
Från fåfängans tempel ni der ge er gärd,
Långt bort till de gränder der armod och brott
Sin slägt hafva samlat och byggt sina slott,
Der tvillings-rofdjurena Hunger och Last
I nattsvart förtviflan sitt rof hålla fast.
Lyft väl upp den dyrbara klädningen blott,
Gå varligt bland smuts, fukt och skräp tills ni nått
Den rankiga, mörka och slippriga trappan;
Stig på — var ej rädd — men håll väl åt er kappan —
Och se er se’n om ibland armodets nästen,
Der häpen man stirrar på okända gästen.
Se halfnakna, utsvultna skepnader ligga
Tätt samman, att så litet lifsvärma tigga;
Förtviflan se böjd under olyckans slag,
Med uttärda lemmar och härjade drag;
Se frostiga fötter, som sargats och blöda,
Och skinntorra händer, som sträcks efter föda.
Hör qvidande jemren af barn och af unga,
Hör synden i lättfärdig munterhet sjunga,
Hör uslingens rosslande suck, då han lider
I dödsvåndans kamp och på golfvet sig vrider;
Hör eder likt genljud från helfvetet ljunga,
Då gripen af fasa ni vänder er om
Och skyndar er bort samma väg som ni kom. — —
— Fort hem se’n till aftonparyren och sägen,
J fåfängans barn, att ej kläder J egen!
Ack stannen, betänken, det fins ju en sfer
Der allt blir oss klart, som förbryllat oss här;
Der tidens förgängliga, glittrande prålglans
Förbleknar och dör i en renare strålglans;
Der anden, ur sinnenas yrsel uppväckt,
Ej skyld mer af skenfagra lögnernas drägt,
Skall klädas för tjensten och lifvet hos Gud
I renhets och kärleks och ödmjukhets skrud;
O fåvitska jungfrur, J verldenes barn,
Insnärjda i fåfängans glittrande garn,
O, vakten er väl, att ej der nödgas säga:
Min Gud! ingenting att ta på oss vi ega!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
