- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
109

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammangjutning af alla de gåfvor och förmågor, som blifvit nedlagda hos
både mannen och qvinnan; den innerligaste förening af bådas härdade
krafter, mildrade af den kärleksfullaste tillgifvenhet mellan dem båda.

*



Och härmed afsluta vi denna lilla uppsats i hopp, att den
Engelska författarinnan ej genom vår tolkning må hafva blifvit
missförstådd eller talat alldeles förgäfves, utan att rätt många
svenska föräldrar, rätt många nu i onyttig sysslolöshet förtvinande
qvinnor må lägga hennes ord på hjertat och komma till
öfvertygelse, så väl om qvinnans nödvändighet för arbetet som om
arbetets för qvinnan.

Vi hafva dessutom erhållit ett välvilligt löfte, som berättigar
oss till den förhoppningen att i ett af Tidskriftens nästföljande
häften kunna meddela våra läsare några värdefulla upplysningar,
särskildt rörande den svenska qvinnans sjelf-försörjningsrätt, på
grund af nu gällande författningar i ämnet.

*


VÅR LEKTYR.


Utrymmet lemnar oss denna gången för Vår Lektyr blott
några få sidor; men följande vår ursprungliga plan vilja vi begagna
oss af dessa, för att föreslå våra läsare ett och annat nytt i den
allvarligare litteraturen. Vi få dock först förklara, att vi under
vissa uttryck ej alltid lägga samma bemärkelse som mängden. Så
t. ex. se vi i allvaret, hvarken bilden af den högvise pedanten,
som lefver blott på lärda satser, och tror sig kunna sätta sjelfva
glädjen i system; icke heller den dystre botpredikanten, för
hvilken hvarje lefnadsglädje är en dårskap och hvarje oskyldigt
nöje en synd; och icke heller den vemodsfulla, gamla ungmön,
som ständigt pjunkar öfver svikna förhoppningar och vill beröfva
de unga tron på all lifvets fröjd, blott för det hennes glädje
slocknat. Vi förstå under allvaret en lefnadsfrisk, en stark och
klarseende ande, som kan glädja sig åt ljusspelet på strömmens
glittrande yta, på samma gång hans blick forskande följer
himlatecknen, som afspegla sig på djupet; och en sådan typ är det också
vi i dag vilja framställa för våra läsare, såsom något nytt och dock
icke nytt, och härvid fordras återigen en förklaring af det uttryck vi
valt. Vi mena nemligen med detta nya icke en nyhet för dagen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free