Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 / 344 (1859-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RÅD TILL MUSIKIDKARE.

I trots af den, som det påstås, något långt drifna stränghet
mot »våra stackars societetstalenter,» som uppenbarar sig i
Tidskriftens artikel om Qvinnan och Arbetet, har Redaktionen dock
äfven der medgifvit, att dessa talenter, öfvade ej blott som tidsfördrif,
utan för att »skänka glädje åt dem, som ingen annan glädje
hafva, samt studerade med allvar och trohet, kunna göras till ett
arbete, värdigt qvinnan.» Redaktionen har dessutom förklarat sitt
syfte vara »icke allenast att anvisa nya arbetsfält, utan äfven att
uppmana till att hvarje arbete må blifva så samvetsgrannt
fullgjordt som möjligt.» I stöd af dessa båda yttranden öfverlemnas
till Redaktionen följande korta uppsats, innehållande förslag till en
ny öfningsmethod för underlättande af piano-élèvers och lärares
mödosamma arbete, framställdt af en person, som sjelf pröfvat
svårigheten både vid inhemtandet och meddelandet af denna talent.

En af de största och mest nedslående svårigheter, som möter
läraren, ligger i élèvens småningom svalnande intresse för hvarje
musikpièce, som fordrar mer än vanlig öfning; och denna svårighet
inträffar äfven i de fall, då élèven har en medfödd musikalisk
uppfattning samt ernått en viss grad af fingerfärdighet. Man skall
t. ex. ofta finna en Beethovens sonate vid första genomspelandet
väcka en verklig förtjusning hos den musikaliska lärjungen och man
får då höra den spelas med en värma och ett lif i föredraget, en
friskhet och sanning i uppfattningen, som ersätter mycket af det
ännu felaktiga och osäkra i de svårare partierna. Men inöfvandet
börjar och fordrar mycket arbete, äfven då skalor, öfningar och
goda étuder från barndomen uppmjukat fingrarne och gifvit handen
erforderlig lätthet och elasticitet. Élèven arbetar måhända
med den berömligaste ifver, understödd af lärarens goda råd och
undervisning; sonaten står ständigt uppslagen på pianot och
genomtröskas kanske sina tjugo gånger om dagen. Slutligen, efter
en lång tids öfning äro alla svårigheter öfvervunna, passagerna
»gå som en olja,» de kromatiska eller fugerade satserna återgifvas
klart och utan minsta stappling, löpningarne halka framåt som de
jemnaste perlband, drillarne täfla med lärkans i klarhet och
fullhet — men, hvart har uppfattningens friskhet tagit vägen? hvar
är uttryckets sanning? hvar äro värman, hjertligheten, poesien i
föredraget? — Borta! Förnötta! Själen har tagit till flygten för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>