- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
357

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det kan vara detsamma,» svarade Paul, förvirrad af frågan.

»Det är bäst ni går till tings, ty härtill fordras lagliga
åtgärder. Är det verkligen er önskan att transportera er hälft på
Per, så kunna vi ej göra det här.»

Paul var ytterligt förbryllad. Han visste väl att banken stod
på skrala fötter, men detta gick öfver hans förstånd. Han
tog certifikatet ur den leende skrifvarens hand, förde det till sina ögon
och fann, att det var — hans giftermålsbetyg, som han i brådskan
tagit, i stället för bankens certifikat. Han skyndade återigen hem,
kysste sin hustru, glad att finna det hon ej blifvit transporterad
på Per, och tagande det rätta papperet återkom han till banken i
tid för att rädda både sin och Pers hälft.

*



Lina var en vacker och hvad mera är — en mycket rik
flicka; och på balerna i staden täflade således alla att få dansa
med henne. En blott, visade sig liknöjd och bjöd aldrig upp
henne, föraktligt bedyrande, att han aldrig tänkte bli Lindansare.
Detta yttrande kom till Linas öron. Hon lofvade att straffa
honom, och nu är han, trots sin föresats, för alltid blifven
Lindansare — ty han är Linas man och dansar lydigt efter hennes pipa.

*



I ett större sällskap hördes en fru, i temligen simpla ordalag,
beklaga sig öfver värmen, förklarande: »Jag bedyrar, jag känner
mig alldeles kokt!» — »Och är ändå så rå!» tillade Professor X,
hviskande till sin granne.

*



På en tid då ännu icke alla nyblifna under-löjtnanter voro
qvickhufvuden — således för mycket, mycket längesedan —
hände sig på en bal, att en ung löjtnant beklagade sig för sin dam, att
dansen var så trög och föga animerad. »Annat var det, då jag
var Prima Donna i Arvika!» förklarade han. »Då var det en
animositet på balerna, så stor, att den kunde sägas nästan vara
anonym: (unanime.)»

*


BREFLÅDA.


Till I. Ni frågar huru Tidskriften i allmänhet bedömes, —
en fråga, som är svår för oss att afgöra, hvarför vi blott besvara
den genom följande korta utdrag af de olika omdömen, som kommit
till vår kunskap:

En familjemoder. »De der nya åsigterna om qvinnans
uppfostran duga säkert ingenting till, ty nästan alla unga herrar klandra dem.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free