Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjerde årgången. 1862 / 332 (1859-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kanske får jag tända Då all kunskaps fackla Och belysa forskningsschakten Att du klart må se? Eller när du sorgsen, Då allt hopp är ute, Sitter stum vid plågolägren, Såsom nyss hos mig, Kanske får jag komma Då och trösta, hjelpa Dig att be för dina sjuka, Be också för dig. Så skall eder Ina Följa genom lifvet, Vara med i fröjd som smärta, I Ert hem och i Ert hjerta, Vara med i bön och bättring, Kärlek, hopp och tro. Så J kära, kommer Ina sist i döden, Löser sakta jordebanden Och befriar bundna anden, Att med Er uti Guds gårdar Sedan evigt bo.

Ess

———

XXXIII. — MUSIKALISKT SMÅPRAT.

Det är den unga pianistens öga, jag i dag tänker
underkasta en närmare analys. — Men hvad ser jag — knappast
ha orden blifvit uttalade förr än det blixtrar omkring mig af
tusende vältaliga ögonkast, alla påkallande min uppmärksamhet
och — min beundran. Der möter mig under en frans af långa
ögonhår ön sammetslen blick, som synes tigga bifall — der åter
ljungar ur ett par stora, svarta ögon en stråle, som tyckes
säga, ”fall ned och tillbed!” — der bakom framblickar ett par
lifliga blå, skalkaktigt trotsande: ”stå emot oss om du kan!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>