- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nionde årgången. 1867 /
102

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

ningar, kritiska uppsatser in. ni.) erbjuder Äfven garanti mot
den själens missriktning, som romanläsning lätt framkallar.
De allvarligare studierna hindra nemligen inbillningen från
att taga försteget för de öfriga själsförmögenheterna och
att förblinda en ung läsares naturliga, ogrumlade blick för
såväl karakterer som förhållanden. Den unga flickan skall
t. ex. om hon i historien lärt känna den menskliga
kanik-teren ej hålla till godo med sådana orimliga och
natur-vidriga karaktersskildringar, som den moderna romanen
stundom innehåller. Naturens studium gifver henne en öppen
blick för det sköna, det upplyftande och sannt tilltalande i
densamma, som skall hindra henne ej blott att tillfredsställas
af

mången platt naturbeskrifning, men sätta henne i stånd
att rent af bevisa dess o riktighet. Dessa studier hafva vant
henne vid själsarbete och sjelfverksamhet, och detta leder
oss belt naturligt in på det tredje, för läsare af alla åldrar
lika vigtiga vilkoret för läsningens bildande inflytelse, — det,
att man gör sig reda för sitt omdöme om det lästa. Genom
omdömet intager man nemligen en sjelfständig ståndpunkt
gentemot förf., ocli tillegnar sig ur hans verk blott det, som
företrädesvis är värd t att behållas.

Man torde anse, att vi gått för långt, då vi, såsom
liär-ofvan antyddes, tillskrifva romanläsningen ett bildande, ja,
välgörande inflytande under ofvan nämnda betingelser. De
flesta hålla den kanske för ett i bästa fall oförargligt nöje.
Man torde dock kunna anse äfven detta nöje vara ett
väl-behüfligt tillfredsställande af hvad Ehrensvärd kallar »de
glada behofven», behofvet af det »Sköna» (allt under
förutsättning, att det är ett verkligt skönt, som framkallar detta
nöje).

Vid närmare iakttagelser kan man också icke undgå
att märka hvilken betydelse romanen tillvällat sig inom
litteraturen under vår samtid; en betydelse, framkallad, dels
derigenom, att så många öfverlägsna förmågor deruti
nedlägga resultaten af sin erfarenhet och lifsåskådning; dels
derigenom, att den jemte tidningarne är den del af litteraturen,
som mest och allmännast läses. Poesiens innersta väsende,
likasom behofvet af och känslan för poesi, är visserligen
densamma i alla tider, men formen, uttrycket, vexlar i enlighet
med tiderna och menskliga yttre förhållanden. Sålunda
tilldrager sig i vår tid »samhällslifvet»» mäktiga utvecklingsgång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1867/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free