Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
»Ni anser mig då icke för en narr!» utbrast Felix, reste sig
hastigt och lutade sig ned för att taga upp mössa och käpp.
»Ni misstänkte mig naturligtvis för något sådant,» anmärkte
Esther med en viss bitterhet.
»Ja, qvinnor — så framt de ieke äro en S:t Theresa eller
Elisabeth Fry, — anse vanligen sådant för galenskap, utom när de läsa
derom i bibeln.
»En qvinna kan svårligen någonsin bestämma sig för en sådan
lefnadsbana; hon är beroende af hvad lifvet erbjuder henne. Hon
måste välja ett lägre, emedan blott ett lägre ligger inom det häll dit
hon kan nå.»
»Skulle ni då verkligen kunna tänka er mödan och försakelsen
såsom lifvets bättre del?» sade Felix och sag på henne med en frågande
blick.
»Ja, det kunde jag,» svarade hon, och kindernas purpur spred
sig öfver hals och panna.
Kort efter detta samtal blef Felix, såsom vi nämnt,
fång-siad och ställd inför rätta.
Det eftertryck, hvarmed Harold m. fi. lägga sitt inflytande
i vågskålen till Felix’ förmån, framkallas till stor del genom
Esthers på en gång oförskräckta och qvinligt intagande
uppträdande såsom vittne vid förhöret.
Mrs Holt har ej heller försummat att med den henne
egna vältalighet föra sonens talan hos Harold. Den hederliga
qvacksalfvarenkans uppträdande i försalen på Treby Manor,
hennes reflexioner öfver de ovana omgifningarue, hennes hemliga
undran om statyen, föreställande Silenus med Baclius i
famnen, kunde vara bilden af någon bland den Transomeska
familjens stamfäder, »som haft den egenheten att vilja gå till
efterverlden spritt naken, ehuru han haft råd att bestå sig de
präktigaste kläder i verlden»; hennes försigtiga och
vördnadsfulla frågor rörande den gamle lurfvige herrn och det
välsignade lilla barnet; den plötsliga bekräftelse hennes förmodan
erhöll, då hon fick ögonen på gamle herrn, som, nyss
uppstigen från sin middagslur och sällsamt draperad i en
persisk schal, visade sig i skuggan af den förmente stamfadern,
och ändtligen hennes slutsats, att det ju vore ganska
möjligt, att den gode Guden undandragit de förnäma, som icke
behöfde tänka på sitt dagliga bröd, någon del af det sunda
förnuft, som så mycket bättre behöfdes på annat håll — allt
detta bildar ett uppträde af oöfverträfflig komisk verkan.
Emellertid synes den mörka skugga som hvilat öfver Mrs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
